Lägesrapport: Missoula, MT

Då har vi avverkat ännu en enormt seg och dryg bussresa till Missoula på 17 timmar. Det blev inte ett sådant där stopp vi gjorde förra gången vi var här, då vi stannade över på ett hotell ungefär halvvägs till slutdestinationen. Vi krigade oss igenom den långa resan och kom upp till Missoula på torsdagskvällen, perfekt sådär en dag innan match. Besvikelsen var dock enorm, när vi fick reda på att hemmalaget som står för bortalagets boende - valt att placera oss på ett relativt sunkigt motell kallat Super 8. Jag, eller rättaresagt laget, har ju vant sig vid relativt hög standard vad det gäller boende på bortaresor i mitt tycke. Snacka om att slänga mer bränsle till den kommande elden alltså, något de skulle få käka upp i vår första match. När vi väl hade packat upp våra grejer och bosatt oss något sånär, var det dags för en trevlig lagmiddag på Fuddruckers. En av de hundratals hamburgarkedjor i USA, där denna förmodligen drar mer åt ”restauranghållet”. Där fick varje spelare en 1/2 lbs-burgare med- eller utan ost, somliga hade även turen att få några baconskivor på denna underbara skapelse - tyvärr tillhörde jag inte denna skaran. Restaurangen hade ett ganska coolt koncept där du fick burgaren som den var. Därefter toppade du den med vad du själv ville, borta i vad jag skulle vilja kalla ”grönsakshörnan” haha! Där hade de ekologiskt och närodlade grönsaker, oerhört fräscht och gott. Allt som allt får stället fem av fem amerikanska burgare. Klockan tickade på och när vi kom tillbaka till vårt boende var det dags att nanna kudden.

Morgonen därpå hade våra ägare nämligen köpt lite istid åt oss för en ”Morning Skate” på 30 minuter. Detta för att ytterligare öka förutsättningarna för oss att gå segrande ur den första slutspelsmatchen mot Missoula Maulers. Det var väl inte våran bästa prestation vi gjort ute på isen direkt, men det kändes ändå skönt att ha fått ta några skär på isen och skaka av benen någon gång extra. Tillbaka till hotellet i gammal sedvanlig ordning, sova lite till för att vakna upp en si sådär tjugo minuter innan ännu en lagmiddag skulle förtäras innan matchen. Denna gången fick vi cateringmat utkörd till hotellet, bekvämt och något jag skulle föredragit även på de andra bortaresorna. Ofta ligger restaurangerna som hemmalaget är sponsrade av ganska långt ifrån hotellet, vilket gör att det lätt kan bli stressigt till och från efter maten på grund av tidsbrist. Efter den goda Pasta Alfredo var nere i magen (även lite spaghetti / köttbullar slank ner), blev jag och den andra ”94-backen” Billy Saxton inkallade till tränarens hotellrum. Oj vad hade vi, jag eller han nu gjort tänkte jag då? Var det ännu ett sådant där samtal om att vi skulle vara ledarna på isen, de med mest erfarenhet och rutin på backfronten. Nej det var det inte - inte denna gången. 
 
Nu handlade om att vi skulle prövas och det ordentligt. Han skulle matcha oss vartannat byte redan vid första
nedsläpp, trots att många backar fanns att tillgå. Kul! Men skulle jag verkligen klara av det med den förkylningen och huvudvärken jag låg inne med. Samtalade med tränaren om just detta strax efter det att vi avslutat samtalet med honom, han trodde stenhårt på mig och tvivlade inte det minsta. Har nog aldrig haft en tränare som trott på mig såhär mycket som David Cole, vilket känns oerhört kul när jag valde att åka över hit. Redan när jag pratade med honom för första gången över Skype, kändes det ”rätt”. Men alla samtal har ju en förmåga att låta överdrivna, när någon försöker sälja in något - men på något sätt lät allt han sa väldigt ärligt. En svensk tränare som dock är värd att nämnas rejält, är Matthias Widén som jag har för mig tränade mig som första års J18-spelare i f.d Limhamn Limeburners. Efter att precis ha fått det tråkiga beskedet om att ha fått foten från Malmö, där jag innan dess hade spelat i hela mitt liv - gav Dr. Fys (Widén) ett förtroende till mig som spelare som någon tidigare aldrig gjort. Vilket även ledde till både en och två kanonsäsonger som bäddade för en återkomst till rödhökarna som sista års J18-spelare. 
 

Efter tre saftiga stycken, där jag svävade iväg lite för mycket kanske - är det nu dags för en liten kort sammanfattning om den första matchen i semifinalerna i bäst av tre mot Missoula Maulers. Vi inledde den första perioden grymt bra för att vara på bortaplan mot just Missoula. De är kända som ett lag som kör extremt hårt och nöter ner bortalaget på sin hemmais. Genom ett stabilt försvarspel med en oerhört betryggande målvakt i Reed Kinsey (troligtvis seriens bästa), gick vi ut i periodvila med ett lika resultat 0-0 med skottstatistiken 10-9. I den andra perioden satte Maulers lite mer fart under rören och vi fick lite bekymmer i den egna zonen. Puckar flög till höger och vänster om vår målvakt. Vi utnyttjade dock ett vårt första powerplay i matchen effektivt och bevisade varför vårt lag ligger på första placering i denna spelform. Pang sa det och 0-1 till bortalaget Southern Oregon Spartans. Kvitteringen från hemmalaget kom sent i den andra perioden och vi gick tyvärr återigen till vila med ett lika resultat, 1-1 och en skottstatistik med fördel till hemmalaget 21-11.

Det här var slutspelshockey i sitt esse, närmre 1200 livliga åskådare fick se en fart- och kampfylld hockey med mycket känslor, det är de här matcherna man gått och väntat på hela säsongen. Vi visste att denna ledning skulle bli svår att behålla - men långt ifrån omöjlig! På ett litet väl aggressivt powerplay från vår sida, lyckades Missoula sticka förbi vårt försvar på en chansning och göra mål i numerärt underläge. Här kändes det lite som att luften gick ur oss, men vi reste oss snabbt och gav svar på tal en minut senare (även det i numerärt underläge). Därefter spelade båda lagen säkert, bara väntade till det andra laget skulle göra minsta lilla miss. Ett konstigt byte från Missoula Maulers, öppnade upp för er svenska bloggare, Southern Oregon Spartans Nr.9, Anton Ivehed att lägga matchens avgörande målpassning till lagkaptenen och skyttekungen Mac Wood! Ledningen var numera ett faktum, 2-3 till oss med 13 minuter kvar att spela. Sista biten av matchen hade de självklart ett stort tryck i vår zon med uttagen målvakt, fler spelare på plan, powerplay och så vidare. Men vi höll ut och satte 2-4 i tom bur, vilken otroligt skön seger!

Nu är det cirka en timme till bussen går mot Glacier Ice Rink för match två i slutspelsserien mot Maulers. Då har ni fått en liten snabb inblick vad som händer i Missoula, Montana. Nu är det dags för mig att duscha, göra mig redo och hoppa in i kostymen som vi tvunget nog behövde ha med oss (brukar inte ha detta på bortamatcher). Ni får ha det så bra, ciao!

 

Med vänliga hälsningar,
Southern Oregon Spartans Nr.9
Anton Ivehed.
Matchserie (Slutspel), Video | |
Upp