Då var ännu ett ”blogguppehåll” avbockat, helt enkelt att där inte fanns något riktigt intressant att skriva om. Nu när jag reflekterar tillbaka och kollar igenom några av de många inläggen jag hittills knåpat ihopa, finner jag vissa textstycken, rader eller meningar riktigt usla och långtråkiga. Möjligtvis är jag kanske för självkritiskt, något jag alltid har varit och en personlighet som aldrig kommer ”tvättas bort”. Jag antar dock att det har både sina för- och nackdelar, fram till den jag är idag och en dag blir. Men jag har inte varit helt sysslolös med bloggandet för att vara helt uppriktig. Där väntar en riktig smällkaramell för er, signerat en trogen väns önskan. Jag håller på att knåpa ihop en ”rundvandningsvideo”, ala MTV-Cribs som inom de närmsta dagarna kommer upp på bloggen. Jag håller på med de sista bitarna, finjustera och har mig för tillfället. Vad som absolut inte snabbar på processen, är att jag tvingas använda mig av datorns filmprogram iMovie - sikket värdelöst piss rent ut sagt! Ursäkta språket, men vilket annat videoprogram som helst hade sparat mig många timmar… Förhoppningsvis kommer filmen dock bringa många skratt och det bjuder jag på. 

Nog om det, nu rundar vi av det två veckors extremt långtråkiga uppehållet, fram tills idag - söndagen den 25 januari 2015. Familjen Browder, April och Brad (med spelarna Marcus Miller + flickvän och Luke Fraiser), är en av de många värdfamiljerna som ser till att vårt lag faktiskt går att dra runt. Det var även hos denna värdfamilj min vapendragare Justus Saldeen, nuvarande hårt studerande ”V&V-Ingenjör” på Lunds universitet och före detta storstjärna i Southern Oregon Spartans - bodde förra säsongen. Jag har nämnt i tidigare inlägg hur mycket jag uppskattar allt det gör för oss. Men så väl de tar hand om mig, trots att jag inte ens är ”en av deras”, är en fantastisk skön känsla att gå runt med och något jag ofta uppmärksammar de båda om! 

Sista lediga helgen innan februari månad kickar igång, som blir en hektisk månad med många och för att inte glömma - extremt jävla viktiga matchserier vi har kvar innan slutspelet drar igång i början av Mars månad. Iallafall, April hade under ett långt tag försökt kompromissa, medla och nästintill muta vår huvudtränare för att ta iväg oss på en liten utflykt. Han var långt och länge lite kinkig angående detta, då den ursprungliga planen innehöll övernattning, bilkörning över natten med mera som inte föll honom direkt i smaken. Förståeligt. Men den som känner April väl, vet att det inte är en kvinna som ger sig i första taget - speciellt inte när det gäller hennes hockeykillar! Till sist kom de båda fram till en lösning som föll båda i smaken. Vilket resulterade i tidig avfärd söndagmorgon klockan 08.00, för att komma hem runt 22.00 senare på kvällen. Det var med andra ord en ganska hektisk ”endagsutflykt/-äventyr”, där vi hann med att se en hel del olika saker. Bland annat Oregons vackra kust, Redwood Forest som fullständigt käkar upp, kör över eller skrynklar ihop lilla söta bokskogen (jag älskar dig ändå bokskogen) och så till sist besökte hamnstaden Cresent Harbor City. 

Efter detta första utflykts-stopp, bar det nu av mot den här otroligt mäktiga skogen jag nämnde - Redwood Forest, California. Jag hade hört talas om detta ställe tidigare, förmodligen i skolan men aldrig riktigt varit nyfiken nog att ta reda på mer om naturparken. Återigen blir man ”tagen på sängen” av hur mäktig naturen och landskapet är här i USA. Det var som jag skrev på Twitter (@AntonIvehed): 

”Walking around in Redwood Forest, California. Felt like I was lost in Jurassic Park waiting for dinosaurs to appear. Didn’t see any though..” 

För så kändes det verkligen, som att vandra runt i dinosaurfilmen Jurassic Park. Det var gigantiskt stora träd överallt, overkligt stora och det starka solljuset hade stora problem att ta sig förbi den tätvuxna skogen. En stor turistattraktion som denna har såklart även något ”speciellt”, om det är så speciellt egentligen vet jag inte. Iallafall så var huvudmålet med denna resa att åka upp i gondolen, som tog oss många många meter upp för att få beskåda en fantastisk vy över skogen. Synd att det är så svårt att fånga bra bilder i just skogsmijö, det tycker iallafall jag. För det togs en hel del ture-turistbilder i denna skog. Det går inte riktigt att fånga den där grymma känslan, atmosfären av att just vara där och då - något som kanske är både bra och dåligt antar jag. Njut av stunden helt enkelt!