Del 5. Den lyckligt lottade veteranen

Som juniorspelare i USA får du en helt annan upplevelse än där hemma i Sverige, det är en sak som är säker. Bortsett från spelet som skiljer sig en hel del, en mer tuta och kör inspirerad hockey med extremt mycket mer fysisk kontakt. Så är det väldigt många saker runt om kring som är väldigt annorlunda. Vi har till exempel de extremt långa bortaresorna, där de nyss spelade matcherna mot Missoula är ett ganska gott exempel - cirka 16 timmar säger väll egentligen allt. Det är inte de där mysiga resorna till Helsingborgs ishall eller liknande som i jämförelse bara ligger ett stenkast bort. Vi har även allt som tillkommer under bortaresorna, såsom bra restaurangmat innan- och efter matcherna, oftast huserar vi med våra ömma, blåslagna och tilltufsade kroppar på bra hotell med schysst frulle, sköna sängar och allt som oftast en fin internetuppkoppling som grädde på moset! Men vad huvudsaken och bakgrunden till detta blogginlägg, var helt enkelt att jag ville dela med mig av något som verkligen urskiljer sig från hockeylivet där hemma - de många reglerna!  

Regler? Ja, alla idrotter och dess lag sätter upp en del för att få skutan åt samma håll. Inom juniorhockeyn i USA, är där med största sannolikhet en mycket intressant bakgrund till de extremt många regler, plikter och diverse uppgifter man har som ung oerfaren juniorspelare. Influenser av detta ses givetvis även i Sverige, något jag själv fått uppleva som både ”gallerunge” i tidig ålder uppe i seniorlag men även några år senare i flera olika klubbar. De yngsta har det helt enkelt inte lätt, det är helt enkelt så det funkar i alla sporter - kan jag tänka mig iallafall. Jag skulle ändå vilja påstå att häröver är det striktare, de har helt enkelt mer skit för sig mot ynglingarna än vad de äldre herrarna i seniorlagen där hemma har tid och ork med. Hur det fungerar skiljer sig givetvis mellan de olika lagen, till exempel hur man kvalificeras som så kallad ”Rookie” eller ”Veteran”. Vad jag fått höra av spelare som lirade här förra säsongen, var att reglerna, själva juniorstrukturen och hela altet var ganska "slappt". De oerfarna hade alltså en ganska skön säsong om man skulle jämfört med årets. Att bli tilldelad ”rookiestämpeln” var något jag fruktade, men jag lyckades slinka undan med många år härvandes i olika svenska juniorlaget, en hel del spelade seniormatcher i Sverige där även några få är av hög nivå. Tack och lov. Reglerna för ”vem som var och inte var”, sattes nämligen vid att man skulle ha spelat minst 20 matcher i en juniorliga i kaliber med WSHL. 
 
När tjafset om vem som var rookie respektive veteran hade slagits fast i början på säsongen, skulle faddrar utdelas till färskingarna. De skickades då in i duschen (nej - de var inte på) och blev utropade en efter en genom lottdragning från veteranerna. Detta är mest en plojgrej där de unga får agera lite slavar åt de äldre, inget direkt seriöst och något som jag personligen gör någon jättegrej av direkt. Vissa av de äldre amerikanska juniorerna tar det dock på stenhårt allvar, då de själva varit personliga assistenter i sina tidigare säsonger. De ska helt enkelt få betalt för allt skit de själva fått göra, något de unga ofta får höra och påminns om när de kvider åt uppgifter de får. Men det var som någon i laget sa också, det är lite som det verkliga livet, du börjar på botten som ung och får ta mycket skit. Allt eftersom jobbar du dig upp, precis som inom juniorhockeyn. Det ligger lite i det men inte alltför mycket. Mycket av detta görs i början på säsongen för att binda ihop laget lite extra. En lagmiddag arrangeras på restaurang, där de unga ska klä ut sig så pinsamt som möjligt av sina tilldelade veteraner. Ett väldigt roligt inslag och något jag aldrig kommer glömma - jag hade skitkul och lagkänslan byggdes verkligen på. 
 
Jag har suttit och knåpat på detta inlägg en längre tid, försökt suga upp så mycket regler och dylikt som det bara går för att kunna dela med mig av. Såklart när det kommer till kritan, har man givetvis glömt hälften av sakerna. Men jag har fortfarande en hel del färska regler och plikter uppe i hjärnkontoret som jag nu faktiskt tänkte dela med mig av nedan. Först ut, plikter / uppgifter:
 
  • Den tilldelade rookie:n har alltid ansvaret att alla vattenflaskor är fyllda innan träningen, tas in och töms efteråt.
 
  • Den tilldelade rookie:n har alltid ansvaret att ta ut alla puckar inför ett träningspass. Självklart även att alla plockas upp efter avslutad träning och tas in igen. 
 
  • Den tilldelade rookie:n ska alltid gå en runda runt isrinken efter träning för att plocka upp puckar som skjutits över. 
 
  • Den tilldelade rookie:n ska efter varje träning och match, se till att alla klubbor står i ordning i klubbstället. 
 
  • Den tilldelade rookie:n måste inför varje hemmamatch (torsdag), extra noga, se till att omklädningsrummet är rent och snyggt, dammsuga, tömma papperskorgen och sätta igång torkningsfläktarna. 
 
  • Alla rookie:s måste tillsammans hjälpa till med all utrustning som ska på / av bussen inför bortaresor. Detta gäller även veteranernas hockeytrunkar.
 
  • Alla rookie:s måste tillsammans städa upp den enorma svinstian som veteranerna ställt till med längst bak i bussen. Exempel på skräpfynd är fyllda flaskor med tobaks-spott, godispapper, snusdosor och en jäkla massa nötter utspridda likt ett minfält över golvet. 
 
  • Alla rookie:s måste under bortaresor, vinna över tre veteraner i ”sten, sax, påse” bäst av två - INNAN de får påbörja sitt toalettbesök. Förlorar rookie:n är där en väntetid på 5 minuter tills nästa försök är giltigt.
 

Där har vi då åtta vanligt förekommande uppgifter de unga får stå ut med. Jag skulle vilja påstå att detta inte alls är något ovanligt där hemma heller, utan snarare känner igen vartenda en av de. Det är när vi går över till de många och skruvade reglerna, bestraffningarna och så vidare det hela blir mer unikt. Där finns regler för allt, ja verkligen allt du kan tänka dig och finns där ingen regel för det - ja då ser helt enkelt en veteran till att det införs en! Varför reglerna finns är i grund och botten för två olika anledningar, den primära är lagkassan och den sekundära är till olika saker laget kan behöva. Detta kan till exempel vara allt från nya pingisbollar till doftspray som verkligen behövs i den bakre delen av bussen. Varje onsdag, klockan 15.00, innan träningen är det då dags för det som kallas ”Court”, det vill säga motsvarande ord för rättegång på svenska. Här är det ordning och reda som gäller, det är ingen ”kafferast” utan tala får man göra när det är ens tur. Ordningsmannen, veteranen och returner:n (spelade här förra säsongen) Tyler Spencer, är den som ser till att allt följs till punkt och pricka under indrivningsprocessen. Hela AA-mötet börjar med att ordningsmannen trär på en svart träningsdamask med utklippta ögon och mun - mer eller mindre en rånarluva. Han fattar tag i den hemmabyggda hammaren / släggan, gjord av en liten klubbstymp med två puckar tejpade på varsin sida och bankar hårt på klubbskåpet. 

Nu är mötet officiellt öppnat. Då är det veteranernas tur att före alla rookie:s, framföra alla regelöverträdelser som någon lagkamrat gjort under veckans gång. När det har gått ett varv runt omklädningsrummet, där alla äldre har fått säga sitt är de då de ungas tur att framföra sina anmärkningar. Pratar man utan att det är ens tur eller börjar käfta emot en påstådd bot, kan man drabbas av bötern ”Talking Out of Turn”. Undantaget är om den anklagade personen i fråga, utfärdar en ”Official Rebattle” - vilket betyder att personen tror sig kunna övertala övriga lagkamrater att boten är felaktig. Detta kan antingen resultera i ett vunnit fall och ingen böter, eller så dubblas den helt enkelt. Vad som är rätt eller fel, godkänd böter eller inte, avgörs helt och hållet av en hederlig demokratiskt ”tumme upp - tumme ner”-röstning av veteranerna. Veteranerna får även en andra chans att komma tillbaka, så kallat ”Come Backs” och utdela fler böter, efter det att rookies:en är färdiga med sitt (om man nu glömt bort något). Det är inte bara en vecka fylld av häxjakt som det kanske låter som just nu, goda gärningar under veckans gång uppmuntras även när man har talan. Detta kallas ”Shoutouts” och ”Credits”, den förstnämnda hyllar personen i frågan genom applåder och jubel från sina kära lagkamrater. Credits däremot, är inget som slängs ut hur som helst utan de är ganska ovanliga. Får man en credit, motsvarar detta en immunitet mot en vanlig böter (se nedan). 
 

Bötessystemet är tack och lov mycket mer simpelt än själva regelverket. Alla böter förs det protokoll över av spelaren Doug Gutierrez. Han är alltså indrivare och har hand om lagkassan, en riktig superkille från Kalifornien. Nåväl, dessa böter ska betalas in innan varje rättegång på onsdagarna. Görs inte detta i tid, dubblas de antecknade böterna inför nästa gång - simpel as that. En liten överträdelse ger ”$1 Fine”, vilket nu tyvärr med den svenska kronans dåliga värde - motsvarar cirka 8 kr. En lite större överträdelse eller återkommande lagbrott leder oftast till det dubbla, det vill säga ”$2 Fine”. Endollarsböterna är den vanligaste boten som delas ut, det ska inte handla om några större summor utan bara en markering. Men när något helt åt h-t har skett (exempel kommer ges nedan), är där en ”$5 Max Fine” som kan utökas till double / triple beroende på brottets grad. Sedan har vi även den sadistiska ”Padel”, dessa straff är valbara och något som är upp till var och en spelare. Väljer man det sistnämnda alternativet, får man räkna med en snabb svidande känsla skapat genom ett svingandes målvaktsskaft mot ett naket, sårbart och kallt Gluteus Maximus. Nedan får ni då några färska bötesexempel från veckans rättegång: 

 

  • … "Rookie Blanket Fine" - $1: Tilldelas varenda spelare ansedd som rookie oavsett skyldig för regelövertrampet eller ej. Kan vara all form av avvikelser från dess plikter, gå på bussen före veteranerna, börja äta innan veteranerna på bortaresor / restaurang med mera.  
 
  • … "Shitter Fine" - $5 Triple Max Fine + Padel: Det är absolut förbjudet, utan några som helst undantag, för varenda spelare på bussen att lätta på det stora artilleriet på bustoaletten. Detta då där inte är någon spolningsfunktion, utan endast ett hål rätt ner i en tank. Ja ni förstår.  
 
  • … "Late til Practice Fine" - $1 / $2: Är helt enkelt vad det låter som, en bot som tilldelas till den eller de spelare som är försenade till träning, fyspass eller annan form av lagaktivitet. Vid match dubblas straffet.
 
  • … "Stupid Question Fine" - $1: Finns rätt många olika och framförallt roliga exempel på denna. Veckans ställdes av spelaren Logan Myers - ”I’ve heard there’s a chemical substance created and added when water turns into ice, is that true?”. En annan ställdes till mig för ett tag sedan och var följande - ”Hey Anton, I’m just wondering.. In Sweden, is Swedish the main language or is it something else?”.
 
  • … "Spitter in Stall Fine" - $1: En spitter är de där ”spottflaskorna” jag lite längre upp i inlägget skrivit om. De är vilken PET-flaska som helst som utnyttjas flitigt av alla som snusar ”chew”, en form av lös-snus som bildar mycket saliv. Detta kan inte sväljas då det innehåller glasfiber (smart) och därav behövs en flaska till detta - vidrigt är bara förnamnet! På ishallen är det förbjudet att använda detta och i omklädningsrummet likaså, därav tilldelas en bot om flaskan befinner sig på din plats. 
 
  • … "Late til Practice Fine" - $1: Är helt enkelt vad det låter som, en bot som tilldelas till den eller de spelare som är försenade till träning, fyspass eller annan form av lagaktivitet. Vid match dubblas straffet.
 
  • … "Digger in Practice / Game Fine" - $1: Trampar du på en puck, trillar på blå- eller rödlinjen så har du dig en endollarsböter att vänta. Dessa brukar endast utdelas om det händer på match, dock har grova ”diggers” vid träningstillfällen även bötfällts.  
 
  • … "Fishing for Shoutout / Credits Fine" - $1: När det är din tur att bötfälla någon och du samtidigt passar på att inflika, att du gjort något nämnvärtunder veckan som någon glömt ge dig beröm för - ja då åker du tyvärr på denna böter. ”Honor Comes From Within” är mottot.
 
  • … "Nice Guy Fine" - $1: Har du inte utdelat, eller gjort ett försök till att utdela någon böter på två veckor i rad. Ja då får du helt enkelt skylla dig själv och hosta upp lite stålar, för på det viset byggs ingen lagkassa!

 

Detta är alltså bara ett oerhört litet urval, av många av de helt skruvade reglerna och bötfällande domarna som sker vecka efter vecka. Jag tycker det är sjukt kul och det är inte ofta jag får fram så många och långa skrattanfall som under ”Court”. Som tur är blir jag nästan aldrig bötfälld, jag håller mig med andra ord i skinnet. Där är vissa spelare som åker på cirka $10 vecka på vecka, böter dubblas och så vidare - frågan är hur de har råd?! När alla böter är antecknade i protokollet går det ännu ett varv i omklädningsrummet, nu är det dock dags för ”Story Time” - där var och en får dela med sig av något ball som hänt under veckans gång. Det kan vara allt från något som hänt hemma hos värdfamiljen, någon helt katastrofalt misslyckad date med mera. Det är oftast för dessa berättelserna och vad man åstadkommit, som leder till de så kallade credits jag tidigare berättade om. Dessa är mer eller mindre alltid välförtjänta! Då har jag nästintill suttit och knåpat ihop denna alldeles för långa texten, under en tretimmars lång tid på väg mot Lake Tahoe. Jag tror faktiskt jag är den enda vaken, inte en enda vaken förutom vår trogna busschaffis och TV:n som bara står och går i bakgrunden - sådär som den alltid gör. Men nu är det även dags för mig att ta en tupplur. 

 

 

Med vänliga hälsningar,
Den lyckligt lottade
Southern Oregon Spartans Nr.9
Anton Ivehed.
Allmänt, Informationsdel | |
Upp