Och för att börja med vår första matchserie och en snabb genomgång av denne mot Missoula Maulers. Jag fick äran att starta denna matchen, med andra ord vara en av de fem spelare som blev uppropade för "dagens line-up" på blålinjen. Mäktigt!!  För att några minuter senare få gåshud genom att lyssna på tonerna av den amerikanska nationalsången, och ja, jag lyssnar och absorberar för tillfället endast - dåligt, jag vet.  Första matchen började inte direkt i vår favör. De vann första tekningen, självklart slängdes pucken direkt djupt i våran försvarszon. Missoula bildade därmed ett tryck direkt och satte tidig press på vårt försvarsspel med fysiskt- och aggressivt checkingspel. Vi åt därefter oss in i matchen mer och mer med tydligt, strikt och enkelt spel längsmed sargerna samtidigt som vi utnyttjade egenskaperna vårt skridskostarka lag besitter. Vi lyckades vända deras press och tog tag i taktpinnen. Med lite, eller mycket enligt min egen åsikt, lyckades vi få in både skitmål men även en hel del delikatesser direkt tagna från "skolboken". Angående mina egna prestationer, så gjorde jag helt klart en godkänd match. Jag började något nervöst men när spelminuterna tickade på ökade även självförtroendet och med detta även de goda prestationerna. Jag slutförde matchen med en "plusminus-statistik" på hela +4, jag var alltså inne på alla fyra målen framåt. Lägg därtill två assist från nummer nios klubba, Anton Ivehed, så har ni en helt okej statistik från kvällens match.  Matchens slutresultat: 0-4 (0-1, 0-3, 0-0). Bli nu inte förvirrade av siffrorna, vi vann faktiskt! Men de är lite bakvända häröver, jag har ingen varför hemmalaget står som bortalag här. Men men, det är vad det är, som en av de roligaste personerna jag träffat här skulle ha sagt (målvakten som tyvärr blev bortbytt). 

 

 

De fyra ovanstående punkterna blickar jag över med en oerhörd frustration. Kan man ha mer otur än detta? Givetvis kunde det ha varit mycket mycket värre, men eftersom jag är här för att spela hockey - blir tankegångarna snabbt väldigt deprimerande när man drabbas av många men framförallt gamla skador. Det kände helt enkelt inte alls bra inför matchen, jag haltade igenom hela vår gemensamma uppvärmning för att senare diskutera situationen med vår "lagläkare" och huvudtränare. Efter många om och men, jag ville ju så gärna spela matchen, kom vi gemensamt fram till att jag skulle ge det en chans på matchuppvärmningen. Med ett specialgjort skydd i kevlar till min högerskridsko (en av ägarna har ett protesföretag i Medford och gjort liknande skydd till andra spelare tidigare), smärtstillande krämer och diverse piller skulle jag nog kunna genom(lida)föra denna match. Men det gick inte. Redan de första skären kände jag att foten inte var helt hundraprocentig, jag kunde inte accelerera explosivt och ta ut skären som jag är van vid. Beslutet som tränaren tog var att jag skulle sitta med på bänken, vi fick inte se svaga ut på pappret eller i båset. Att vara underbemmannade på bänken ser en motståndartränare snabbt och lägger upp taktik därefter, därför var det viktigt att jag var närvarande där. Tråkigt är och var att min personliga statistik försämrades, detta är dock inget jag direkt "gräver ner mig över" för tillfället då jag har nog med bekymmer redan.