Ändrade planer
När man åker runt och upplever olika delar av USA som jag just nu är lyckligt lottad att få göra, förvisso från en buss - sitter jag mestadels de timmar jag är vaken och bara stirrar ut genom fönstret. Den är verkligen helt fantastisk, sagolik är möjligtvis ett ännu bättre ordval. Många vänner till mig har så kallat "backpackat" efter gymnasiet i alla möjliga delar av världen. Australien, Asien, tågluffat i Europa med mera. Jag har alltid tyckt det verkat vara extremt roligt att åka ut på något sådant äventyr, när man hört vänner berätta hur grymt det var och redan börjat planera samt spara för nästa resa. Konstigt nog var det inte förens hockeyn kopplades ihop med resandet, jag verkligen lockades till att sätta sprätt från den stadiga grunden på himmaplan i Malmö.
Idag var en sådan dag där vi hade lite aktiviteter med laget efter ispasset, på agendan stod först Glacier National Park, lagmiddag för att senare på kvällen genomföra leken "Capture the Flag". Efter uppskattningsvis en timmes bussfärd till nationalparken nådde vi betalstationen och den port som släppte in de besökande bilarna till detta reservat. Äntligen var vi framme! Tränaren hade pratat väldigt gott om detta stället, därav var större delen av truppen (förutom den skaran som sov i väldigt obekväma ställningar) - väldigt exalterade av att komma av den äggfis doftande och kokande bussen av solljuset denna varma tisdag. Lukten ett hockeylag kan skapa på en så liten yta, oavsett om det är i ett omklädningsrum, buss eller vid hotellreceptionen är inte nådig. Hur som helst, förbi portarna åker vi men plötsligt stannar bussen, backar, svänger lite vänster, backar, svänger lite höger och till sist kör vi nu bort ifrån nationalparken. Vad är det nu frågan om tänkte de flesta. Tränaren tar ton och berättar hur läget ligger till, prisuppgifterna han fått på förhand stämde inte alls överens med de vid betalporten. Därav tvingades vi vända. Men när vi nu tagits oss en bra bit utanför Montana för att se detta, fanns där som sagt otroliga utsikter bara på vägen dit. Den rutinerade busschaffören som kört laget kors och tvärs sedan det grundades 2010, styrde han därmed skutan mot några övriga platser med fantastiska vyer - utan betalportar och annat trams. Vi blev då körda till en ganska stor fors med otroliga utsikter. Där trivdes verkligen de yngre killarna i laget, att kasta flippmackor med stenarna var oerhört populärt och det var inte förens busschafför bokstavligen la hela sin överkropp på tutan som de kom springandes tillbaka.
Senare på kvällen när det var dags för lite krubb, käk, mat eller föda - tog tränaren oss till ett väldigt schysst ställe med god mat, trevlig personal (som på nästintill varenda ställe här), skön uteservering, pingis- och biljardbord med mera. Med andra ord ett perfekt matställe, eller snarare bar, för ett idrottslag att spendera lite tid tillsammans på. Det var en grym kväll där en av de yngre råkade ut för något som kallas "Shoe Check". Detta är en av de otroligt många olika oskrivna reglerna som finns inom juniorhockeyn i USA och så även Kanada om jag förstått det hela rätt. Denna utmaning går ut på att "person X", ska försöka smeta någon form av föda, till exempel ketchup i detta fallet, på någon av "person Y:s" skor. Lyckas "X" göra detta utan att "Y" upptäcker det fräcka försöket - måste denne ställa sig tydligt upp på en stol eller liknande och framföra en sång vald av "X". Kan tyckas och låta extremt löjligt men det var faktiskt väldigt kul. För de intresserades framfördes någon form av "Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå", kan dock inte styrka mitt åtagande med något bevis, tyvärr. Om jag lyckas lägga detta på minnet, ska jag försöka knåpa ihop ett inlägg enbart dedikerat till några av de roliga reglerna jag lärt mig om juniorhockeyn häröver.
Kvällen avslutades som sagt med "Capture the Flag", en lek som även förekommer där hemma. Detta är nämligen en personlig favorit hos Anton Ivehed. Detta då han fullständigt briljerade i denna lek under idrottslektionerna i både grundskolan och på gymnasiet. Vi delade upp oss i två olika lag, "Canada Vs. The World", då laget är fullt av kanadensare fick de därmed bilda ett eget lag. De resterande var sedan cirka åtta amerikanare och två stolta vikingar från Svearike. En från den lite bättre delen i söder, Malmö stad - och en från den lite sämre delen, själva hufvudstaden Stockholm. Båda lagen tog det väldigt seriöst, målade sina ansikten i respektive färger, gömde sina flaggor, spelare löpte fortare än jag någonsin sett de göra tidigare för att rädda eller ta motståndarens flagga med mera. Jag hade verkligen noll fantasi den kvällen. Hur skulle jag ansiktsmåla mig själv? Detta är något jag annars brukar ha ett ganska kreativt sinne och talang för. Det hela mynnade tyvärr ut i ett katastrofalt fiasko, en urtråkig ansiktsmålning blev resultatet. Något som liknade en förvirrad representant från Ukraina, med ett gott försök att även spegla amerikas färger på den vänstra kinden. Den misslyckade prestationen bara fortsatte och toppades med en misslyckad tysk porrmustasch. Det var verkligen krig och inget lag ville förlora. Klockan tickade på och tillsist blev det oavgjort. Efter många dispyter här och där om vem som var tagen eller ej, vilka regler som var rätt eller fel och så vidare. Hela laget består av otroliga vinnarskallar och att det i princip var Kanada mot USA gjorde inte saker och ting bättre haha!
Med vänliga hälsningar,
Southern Oregon Spartans Nr.9
Anton Ivehed.