Ja då var det tid för att publicera det här inlägget som blir någon form av ”komma ikapp inlägg”. Jag försöker ju skriva om varenda helg vi spelar och så fort man hamnar lite efter i denna matchserierapportering, slinker vissa händelser emellan och jag glömmer helt enkelt bort att skriva om det. Men nu så ska jag se till att beta av lite saker jag velat skriva om, men som helt enkelt icke blivit av. 

Jag tänkte framförallt berätta om tre olika saker, detta i kronologisk ordning och då är vårt nya samarbete med skolan Kids Unlimited i Medford först ut. Jag är väl egentligen helt fel person att informera om detta skolprogram, men jag har någorlunda koll på grundidéen och konceptet. Denna organisation, erbjuder skolbarn- och ungdomar möjligheten till en grundutbildning för en mycket låg kostnad. Barnen som kommer till denna skola kommer allt som oftast från väldigt tuffa, olyckliga och icke acceptabla miljöer. Skolans rektor, som vi träffade precis innan besöket, berättade om allt från sexuella övergrepp på elever (sina barn), föräldrar bakom bur och bom, misshandel, ingen fast bostadsplats med mera. Även fast man visste att skolpolitiken och dess system fungerade på ett helt annat sätt i USA än vad den gör där hemma, var det chockerande att höra om det. Iallafall verkade barnen ha som absolut roligast i just skolan, vilket är stora kontraster jämfört med vad jag är van vid där hemma. Vi uppskattar helt enkelt inte skolan, läxorna och all den kunskapen vi har privilegiet att få gratis i Sverige. En grundutbildning och skolmiljö som jag garanterar varenda kotte på denna skolan och runtom många andra ställen i världen, hade gjort otroligt mycket för att få. 

Vårt volontärarbete på denna skola, består av att vara en ständigt återkommande ”ståndpelare” och vägledare i barnens liv. Något som dessa barn oftast saknar och är i stort behov av. Alla spelare i laget blev tilldelade var sin klass som helhet, även en enskild elev som man ska försöka spendera lite extra tid med vid varje besök. Pinsamt nog har jag redan glömt bort vad den lilla grabben jag fick hette, jag är så otroligt dålig på att komma ihåg namn så det inte är sant. En oerhört dålig egenskap som jag garanterat hade önskat bli av med, om jag fått tre magiska önskningar från Anden i lampan - ”plötsligt händer det”. Jag blev tilldelad en lågstadieklass där ungarna verkligen älskade mig. Det kändes dock någorlunda fel, som att jag stal showen och rampljuset från de riktiga lärarna i klassrummet. De satt nämligen och pysslade inför Thanksgiving, medan jag vek lite flygplan och målade dessa för mig själv. Gissa vad följden av detta blev? Jo hela Thanksgiving-pysslet totalslopades av ungarna och klassrummet blev ett enda stort slagfält, pappersplan målade i de svenska färgerna kom flygandes kors och tvärs. Nöjt satt den svenska byggkonstruktören tillbakalutad på sin alldeles för lilla stol, medan lärarna nu gick runt och delade ut mellanmål till barnen.

Vår tränare har enda sedan första bortamötet mot Idaho Steelheads den 19 september, slängt ut en morot för laget att jobba efter. Moroten i detta fall, var ett rejält och bastant Stiga-pingisbord som skulle få ta plats inne i vårt omklädningsrum. Tyvärr var moroten, som i detta fall var att slå Idaho i de fyra mötena vi hade mot de - en något för svår uppgift som vi inte riktigt var mogna för ännu. Men efter att ha kommit tillbaka starkt med nu fem raka segrar i bagaget, kände väl tränaren att det var dags att ge oss det där efterlängtade pingisbordet. Kaptenen Mac Wood körde iväg och hämtade det stora paketet, alla veteranerna hjälptes åt att bära in den otympliga boxen för att sedan lämna över själva byggandet till juniorerna / rookie:sen såklart. Efter cirka tre timmar, nä jag skämtar inte - stod äntligen pingisbordet på plats centrerat i omklädningsrummet.

Och så sist ut har vi den där högtiden jag skrivit om i x antal inlägg under den senaste månaden - Thanksgiving. Faktum är att vi redan för ett tag sen firade detta spektakel hemma hos familjen Hanson, som är kanadensare. För att av någon anledning, firar kanadensarna redan sin version den andra måndagen i oktober månad. Amerikanarna däremot, firar sen betydligt senare - nämligen den fjärde torsdagen i november månad. Frågorna är många och inte en enda person från något av lägrena, har kunnat svara på frågan varför. Somliga har inte ens kunskapen om vad högtiden handlar om. Kortfattat drar jag ett litet kort föredrag, en kunskapslektion, för er som inte heller har en aning. Det är en tradition som tar oss tillbaka till år 1621, då pilgrimerna höll en tacksägelsefest i Plymouth för att fira sin första skörd i det nya landet. Vi firade iallafall det engelska ordet för ”tacksägelse” på båda datumena, troligtvis inte lika storartat som jag hört övriga amerikanska familjer gör. Men även hos oss, var där mat för väldigt många magar. Dock äter jag och Liam portioner som får de flesta att tappa hakan, så detta var bara en måltid i mängden för oss. Möjligen med skillnaden att där var lite mer rester än vanligt till morgondagen. 

En annan bit av denna högtid, är startskottet av julshoppingen som även många svenska företag försöker haka på för att pressa upp försäljningssiffrorna inför julen. Jag pratar givetvis om dagen  ”Black Friday”. Jag som utvecklats till någon form av enormt stor shoppaholic, under bara de få månader jag hittills varit här - såg verkligen fram emot de många gulderbjudandena man bara inte kunde motstå. Jag har tidigare både hört och sett, i tidningsartiklar och i videoklipp, där butiker översvämmas av människor som i unika fall slåss för varor de roffar åt i de olika butikerna. Men riktigt så var det inte och media har ännu en gång målat upp en bild, som är totalt osann och olik verkligheten. Möjligen kan det stämma i de större städerna, men i lilla Medford var det samma lugn som alltid på Rougue Valley Mall. Jag och de två andra svenskarna, passade på att kika på de många erbjudandena som redan tjuvstartade kl 18.00 på torsdagen. Slutresultatet av denna upphaussade dag? Jag lyckades lämna affären Macy’s med tio stycken Polo Ralph Lauren skjortor och en Tommy Hilfiger dunjacka. Varor som i Sverige, säkerligen hade varit upp och snurrat om femsiffriga belopp. Tanken är dock inte att behålla alla skjortor, utan som ni ser på bilden, är där diverse dubletter - som alltså ska säljas till vänner där hemma. Men shoppingt-tokig som jag blivit, var besvikelsen stor på denna dag. Skjortorna jag köpte hade varit på rea sedan länge, priset var alltså oförändrat. Jackan jag köpte däremot var ordentligt nersatt, så det blev väl den vara jag kan stoltsera med att jag köpt på just Black Friday. Dum som jag var, trodde jag priserna skulle förändras nästkommande dag på morgonen - då den riktiga shoppingdagen skulle äga rum. Jag vaknade upp 04.30 och kunde absolut inte somna om, hur mycket jag än försökte. Jag hade otroligt svårt att sova denna torsdagskväll, på grund av många tankar som snurrande i huvudet om resan till San Francisco. Därmed tänkte jag, ”varför inte se hur utbudet ser ut i affärerna nu?” med en liten baktanke - nämligen att testa Dennis "Dennan" Krol Iveheds magiska sömnstrategi (försöka dygna, helt enkelt vara såpass trött dagen därpå att man sover hela sträckan). Iväg for iallafall bilen mot köpcentrat ännu en gång. Besvikelsen var stor, enorm, kollosal, det var exakt samma utbud! Bilen färdades hem igen med en stycket mycket trött svensk i förarsätet. Samma svensk försov sig nästan samma dag, om det inte var för den snälla värdmamman Robin, som kom in och väckte mig. Hon visste nämligen att jag skulle bli upphämtad 07.50 av min tränare och det var endast 15 minuter till detta klockslag passerades. 

Då var ni uppdaterade med lite mer smått och gott från vardagslivet i Medford, för vi spelar faktiskt inte enbart hockey - som det ibland kan verka på mina inlägg. Adios Amigos!